Många känslor..

Jag är inne i en period då allt känns jobbigt, det som tar mest på krafterna är att min andra hälft bor för många mil ifrån mig! Önskar att han skulle vara klar nu med utbildningen och att vi skulle kunna bestämma vart i vårat avlånga land vi ska bosätta oss.. Saknar att ha honom hos mig! Även om vi ses nästan varje helg så blir det lite jobbigt, men jag tycker verkligen att vi klarat det jätte bra hitills :) Så stolta över oss båda! Men vad gör man inte för sin stora kärlek??

Sedan så funderar jag hur allt med Belli, jobb och matten ska lösa sig??
Belli är halt igen och matten går inge vidare... vet att jag låter väldigt negativ, men ibland känns det bara som att allting rasar samman och går emot mig. Så är det för många det vet jag men när det drabbar en själv så blir allt så mycket jobbigare och man inser att många mår piss 365 dagar om året och jag gnäller över kanske sammanlagt 3 veckor på ett helt år.  Men jag förstår inte vad det är med mig och hästar alltså??
Ska jag inte få lite valuta för alla pengar man lägger ner på sitt 4 benta djur?? Som en person sa till mig, man ska behöva betala mer för hästen när den inte går och använda än när den är i full användbarhet.
Som nu så vart ju Belli friskförklarad den 13 januari och igår så var hon halt på andra benet. Men det är nog över om någon dag. Men jag vill ha en frisk häst och kunna träna och rida ut och få lite träningsvärk!
Hoppas att det någon gång ska vända för mig!!!!!!

Saknar också min underbara vän Jennie, jag behöver henne sådana här gånger, hon finns alltid där och har alltid svar på saker och hon får mig alltid att göra det rätta om jag har några beslut eller funderingar.
Hon har stått vid min sida sedan jag var 13 år och jag tror att det har gjort väldigt mycket. Hon var/ är min förebild helt enkelt! Jag har alltid sett upp till henne och kommer alltid att göra det! Hon är min vän för livet och min vän genom allt!

Gud vad jag bara skriver massa osammanhängande saker men jag kände verkligen att jag behövde skriva av mig lite, så mycket som snurrar runt i mitt lilla huvud!

Men nu ska jag inte plåga er mera!

Sov gott!

kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0